Du vet vad det är du behöver göra, du har en plan för det, men du gör det inte. Det är prokastinering, frustrerande men helt normalt.
Det är alltid lika frustrerande. Det som tycktes vara så barnsligt enkelt och liksom "bara är att göra" blir inte av.
Ringa samtalet, skriva på sociala medier, gå fram till den söta killen, hålla din kostplan insert område du arbetar på.
'
Varför kan det som egentligen är så enkelt bli så svårt att faktiskt göra?!
Det handlar inte om intelligens eller brist på kunskap, du vet ju redan vad det är du behöver göra.
Vår kropp och hjärna är designade för att överleva. Det innebär att vi håller oss till det vi känner till och som är tryggt, eftersom det innebär en mindre fara.
Göra någonting du inte är van vid, ta kontakt med en ny person eller säga din åsikt är alla saker som evolutionärt innebär ett hot. Inte logiskt och intellektuellt sett, men känslan är att det är risk för din överlevnad, att du blir utesluten från gruppen och riskerar evig pina.
Så det är inte så konstigt att du inte gör det du hade bestämt. Du gör det inte eftersom det innebär risk och otrygghet.
Lösningen är att i små steg närma sig det som du tänkt dig och då få upplevelsen av att det går bra. Känslan av trygghet i kroppen gör att det blir lättare att göra det du har bestämt.
Förändringen går igenom känslan & kroppen (soma).
Commentaires