Förlåt & förlåtelse

Det är stor skillnad på förlåt och förlåt, men de flesta vet inte skillnaden.

Ett halvhjärtat förlåt kan göra mer skada, medan ett genuint förlåt kan reparera en skadad relation.

Missförståndet: vad förlåtelse inte är

Ofta när jag har kontakt med någon som har varit i en toxisk familj så har förlåtelse likställts med att "det som har varit ska raderas". Förlåtelse i de sammanhangen innebär att den som blivit dåligt behandlad inte längre ska påverkas av det, utan glömma & förlåta.

Men det är inte det som förlåtelse är.

Om vi tar det från början: det vore otroligt dåligt för vår överlevnad om vi bortsåg från fakta & erfarenheter. Om någonting har hänt oss så finns det ett starkt överlevnadsvärde i att komma ihåg, speciellt om det har hänt upprepade gånger.

Det är information: "okej, du fungerar på det här sättet" eller "okej, du behandlade mig på det sättet trots att jag sa till".

Det som har varit är data. Be om förlåtelse genom att be dem glömma det som har varit är inte att be om förlåtelse, det är snarare skadligt för relationen och blir ett sätt att undvika ansvar.

Vad är ett "förlåt"?

Ett förlåt är mycket större än orden vi säger, det är också det som gör det så svårt. Förlåt består av tre delar, tänker jag; förståelse, sätta ord på "förlåt" och ändra sitt beteende.

Förståelse innebär att lägga tid och närvaro på att lyssna och försöka förstå vad det är som har blivit fel. Det behöver inte betyda att den andra har rätt, men förståelse är att se det från deras håll. Förståelse kräver perspektivtagande, emotionell kompetens och att våga sitta med det som är jobbigt.

Sätta ord på "förlåt" är att med egna ord kunna säga vad som blev fel och hur du tror att det påverkat den andra människan. Det behöver vara specifikt; VAD som blev fel, HUR det påverkat & vilken SITUATION, sen be om ursäkt för det. Säga "jaja, jag har väl gjort fel" är inte specifikt.

Ändra sitt beteende måste vara den viktigaste delen i förlåt, det är att visa att det som hände inte kommer att hända igen. Det handlar om att trygga den andra människan genom att i sina handlingar visa: jag vet att jag gjorde fel och nu är det annorlunda.

Saknas någon del är det inte en förlåtelse. För poängen med förlåtelse inte är att ändra det som har varit, poängen med förlåtelse är att förändra framtiden.

Poängen med ett "förlåt" är inte att ändra det som har varit, det är att förändra framtiden.

Varför är det så svårt att säga förlåt?

Det är svårt för nästan alla att säga förlåt. Det beror på många faktorer, och alla har inte de kompetenser som krävs:

• Perspektivtagande: Det är svårt att ta någon annans perspektiv & vara i en upplevelse du inte känner igen.

• Världsbild: Många är så upptagna i sin egen historia och då är tanken på förståelse och förlåt mer ett hot mot sin världsbild.

• Självbild & självinsikt: Det kräver självinsikt och att förstå jobbiga saker kan göra att självbilden får sig en törn.

• Sårbarhet: Det krävs en enorm sårbarhet att våga uttala sina misstag, utan att veta hur det tas emot.

• Emotionell kompetens: Den emotionella mognad som behövs för att hantera både sina egna och den andras känslor är ovanlig.
  

Men det värsta med att be om förlåtelse är att det tvingar oss att komma i kontakt med den mest fruktade känslan av de alla: SKAM.

Skam är den känsla som signalerar att vi har gjort någonting fel. För att genuint be om förlåtelse tvingas man att vara i den skammen; förstå, sätta ord på och förändra.

Processen att börja sätta sig in i hur mycket någon har blivit sårad, att faktiskt förstå det, kan vara en skam- & ångesttsunami. En vägg av skam. Det värsta du kan tänka dig. Men det är genom att möta den som det går att komma vidare.

Jag säger inte att det är lätt, jag säger att det är vad som behövs för att reparera en trasig relation.

Om skammen är för svår att hantera blir lösningen oftare att skjuta problemet ifrån sig; förneka, stänga ner, skylla ifrån sig och inte tänka.

I det läget går det inte att att lyssna eller förstå.

Då går det ju inte heller att sätta ord på en förlåtelse, för man vet inte vad man har gjort för fel.

Men det absolut kruxigaste är att det inte blir någon förändring, för man har ju faktiskt inte förstått vad det är som har blivit fel (även fast man fått det förklarat för sig).

Om att förlåta

Den andra delen i förlåtelse är att vara den som förlåter. Det är inte heller lätt, och kanske en konst i sig.

Förlåta någon som har sårat dig djupt är en lång process. Det kräver att ta emot någon annans sårbarhet och sen våga lita på att det som sårat dig inte kommer hända igen.

Det är skört. Det kan både hända att du blir sårad igen, samtidigt är också hjärnan inställd på att söka efter tecken på att det skulle kunna hända igen. Det är en överlevnadsmekanism.

Förlåtelse är inte att glömma. Det vore att radera viktig data, det bör vi inte göra.

Förlåtelse är istället att integrera de nya erfarenheterna i hjärnan. Intill de gamla erfarenheterna kommer nya erfarenheter som visar att den här personen är någon att lita på. Det kräver öppenhet, och att stå ut med risken att bli sårad om och om igen.

Modern självhjälp vill få det till att människan behöver förlåta för att kunna gå vidare. Det håller jag inte med om. Man behöver inte förlåta för att leva ett bra liv. Helt ärligt: allt ska inte förlåtas.

Det går att hitta inre frid, acceptera det som varit, önska alla love and light, men samtidigt vara klar över vad som har hänt. Det är inte bitterhet, det är självrespekt.

Det går att leva ett gott liv utan att ha fått det genuina förlåt du skulle behövt, men den skadade relationen kommer fortsätta vara trasig.