"Tja, hur är läget!?"
"Jo, men BRA!" Biter ihop, fäller ner blicken & spänner mig.
"Alltså, det känns som att det rullar på, mycket på jobbet nu." Tänker att det är lite sanning i alla fall, men får det att låta som någonting härligt.
Korta samtal som det här får jag ha flera gånger under dagen, och jag hör att andra svarar precis på samma sätt. Jag undrar om de genuint känner att det är bra.
Det är en försvarsmekanism att låtsas som att allting är bra, fast det egentligen inte är det. Det är vanligt när du vuxit upp i en dysfunktionell hemmiljö och du kan ha upplevelsen av att du inte vill belasta andra eller att dina känslor inte är så viktiga.
Kanske har dina upplevelser tidigt blivit förminskade, att du inte har fått det stöd du hade behövt eller att du tidigt "lärt dig" att bita ihop och ta hand om dig själv.
Det är inte en styrka att klara sig själv hela tiden, det är en försvarsmekanism. Släppa på garden betyder inte att du är svag utan att du är mänsklig. Det är då en riktig förändring kan börja ske. En förändring som innebär att du kan börja svara på frågan genuint, men framförallt KÄNNA genuint och ge dig själv det du behöver.
Terapi för människor som är uppvuxna i dysfunktionella miljöer är någonting jag gjort länge, jag finns här om du behöver mitt stöd. Ett första steg är att skriva upp dig på mitt nyhetsbrev för fler insikter och konkreta råd, det gör du via hemsidan.
Commentaires