Imorse steg jag upp tidigt för att ta tåget norrut. Jag sitter och tittar ut genom fönstret & tänker på hur många gånger jag rest upp mot Norrland. Somrarna i barndomen när vi tog oss till sommarstugan i Jämtland, åren jag var student i Umeå, vandrings- och skidresor till fjällen, min tid i Östersund och alla gånger jag hälsat på mamma. Jag älskar att se landskapet förändras - öppna vidder, djupa mörka skogar, blanka sjöar & fäbodar som jag alltid fantiserar kring hur de används.
Det har alltid varit min lott i livet att ha en rastlöshet inom mig, tänker på det både som en styrka och en börda. Rastlösheten ger mig både driv, jag presterar mycket och har upplevt mycket. Det har blivit många resor, flyttar och äventyr. Många tågresor genom norrländska landskap. Baksidan med rastlösheten är att jag blir snabbt uttråkad och kan få som en klåda inuti när det inte händer så mycket som jag vill (eller går för långsamt)
Det är därför jag tycker tåg fungerar så bra för mig, när det rör sig på utsidan blir det lite mer stilla på insidan. När tåget är i rörelse & jag vet att vi är på väg mot ett mål, har inte jag samma behov av att någonting ska hända.
Principerna är för att hantera rastlöshet är densamma, även om det inte alltid går att åka tåg hela tiden. Det kommer att kännas lugnare av att få göra någonting, Hitta ett sätt att få ut energin, så kommer den inre klådan att minska.
Det kan vara att ta sig ut på en promenad, om kroppen är i rörelse kan sinnet bli mer stilla. Träning fungerar likadant, det är ett sätt att använda rastlösheten på ett konstruktivt sätt. Om det är svårt att sitta stilla kan det vara hjälpsamt att pilla med någonting, skapa något eller lyssna på musik.
Comments