Processer som normaliserar dåligt beteende
En grupps fungerande och agerande har ett eget liv. Det kollektiva tänkandet blir någonting annat än det individuella. Det gäller på arbetsplatser, det gäller socialt och det gäller politiskt.
Så när en grupp börjar ta dåliga beslut eller behandla någon illa är det ingenting som sker över en natt. Det börjar sakta och försiktigt; ett “vänligt” skämt, en åsikt som förbises och att inte bjuda in någon. Harmlöst. Ingen fattar aktivt ett beslut att behandla en person illa. Det råkar bara bli så.
Det som gör det här extra svårt att identifiera och konfrontera är att mycket av det handlar om vad som inte görs. Ingen bjuder in. Ingen frågar. Ingen lyssnar. Ingen har egentligen gjort någonting, och eftersom de inte gjort någonting har de per se “inte gjort någonting”.
Beteenden som inte är schyssta förskjuts sen gradvis, det normaliseras utan att någon riktigt har märkt det. Ju längre tid som går, desto mer normaliserat blir det att det är okej att göra på det här sättet.
Det är för att det finns processer i grupper som bidrar till att normaliteten förskjuts.
Processer som normaliserar dåligt beteende
Actions speak louder than words: Det kan finnas värdeord som “högt i tak” och “alla är lika mycket värda”, men det är inte orden som kommunicerar de verkliga reglerna, utan hur människor beter sig. Ju mer personer i gruppen beter sig som om att man inte behöver ta hänsyn till någon, desto mer signalerar det till andra att det är okej att inte ta hänsyn till den.
Auktoriteter har makt: Människor tenderar att göra det auktoriteter vill. Om en auktoritet i en grupp, en chef eller en förälder, behandlar någon på ett visst sätt ger det implicit tillstånd till andra att göra detsamma. Forskning har visat att auktoriteter har så mycket makt att människor följer dem, även när de vet att det de gör riskerar människors liv.
Spridning av ansvar: I en grupp har inte varje person översikt över helheten, utan alla bidrar från sitt håll. Det är få som ser resultatet och så länge varje person “bara” gör sin lilla del så behöver de inte ta ansvar för helheten. Ju fler personer i gruppen desto mindre ansvar känner varje enskild person för ansvaret sprids och man tänker att om det var viktigt så borde väl någon annan göra något. Forskning visar att ju fler vittnen desto mindre sannolikt är det att någon ingriper.
Group think: Om alla gör på ett visst sätt så vågar ingen riktigt ifrågasätta eller säga emot, eftersom det skulle kunna göra att de hamnar utanför. Samtidigt tänker var och en att det måste vara bästa sättet, för annars borde väl någon ha sagt till. Problemet är att alla lutar sig på varandra. Forskning på visar att grupper fattar sämre beslut ju mer sammansvetsa de är, för ingen vågar säga emot.
Dehumaniserande: Den blir utsatt börjar omedvetet betraktas som en icke-fullvärdig person. Man tänker inte att den har samma behov som du och jag. Man tänker inte att den känner som du och jag hade gjort. Det minskar ansvarskänslan, för gruppen kan trösta sig med att den som blir utsatt inte tar åt sig så mycket ändå. Upplevelsen att någon inte tänker och känner som oss gör det lättare att hålla distans till vad som händer.
Konformitetstryck: Människor vill passa in. Det är en fara att sticka ut för mycket. Forskning har visat att människor tenderar att ändra sina svar för att passa det gruppen tycker, även när det uppenbart är fel.
Syndabocksfenomenet: Det fyller en viktig funktion för en grupp att ha en person som de kan lägga sin frustration och sina problem på, det gör nämligen att gruppen blir mer sammansvetsad. Dessutom behöver gruppen inte ifrågasätta sitt agerande så länge de är förvissade om att syndabocken är den som är problemet. Skulle den säga emot bekräftar det bara att den är problemet.
Bekräftelsebias: När en grupp har skapat en bild av en situation eller en person kommer allt som händer att tolkas utifrån den bilden. Om någonting som inte passar in i bilden framkommer bortses det ifrån. Om någonting händer som bekräftar bilden bekräftar det ju det de redan visste. Allt tolkas genom linsen av de gruppen redan har bestämt.
Vad gör det med den som blir dåligt behandlad
Det farliga är egentligen inte hur gruppen beter sig. Det farliga är vad den utsatte kan börja tro om sig själv. Det är vanligt att gruppens beteende integreras i självbilden och att man börjar tänka “jag är inte värdefull”, “det jag säger är inte så viktigt” eller “jag borde inte vara så känslig”.
Den kommer börja tro att den är lite svår att ha och göra med, att den inte är någon man behöver ta hänsyn till, att de borde anstränga sig mer eller att den ÄR fel. Det är det som är den största faran.
Men det är inte självbilden som är fel, det är en inlärning från ett system som beter sig illa.
Grupprocesser ursäktar inte dåligt beteende. De förklarar hur starka grupprocesser är. Men var och en är ansvarig för sig själv och sitt beteende. Det är därför det är så viktigt med integritet, mod och kritiskt tänkande - för att våga agera på det sättet som man själv anser är rätt, riktigt och snällt.
