Vetenskapsfenomenologi & behovet av pionjärer
I Oxford förstod man för länge sen någonting som vi glömt idag: vi behöver inte förstå det vi vet, vi behöver förstå det vi inte vet. Det var något jag tänkt mycket på när jag gått omkring i den gamla universitetsstaden under hösten, för vi har så mycket kunskap nu men jag tror inte det är det som kommer främja utveckling.
Traditionen i Oxford har i hundratals år varit att lära människor hur man tänker, snarare än vad man ska tänka. Fokus är på att problematisera, kritisera och kunna applicera kunskap i nya kontexter. Det är viktigare än att kunna fakta eller teorier.
I min värld är det extra viktigt nu i tider av AI, för även om vi har hur mycket kunskap som helst tillgängligt så bygger den kunskapen på det vi redan tror oss veta. Det är inte utveckling. Det är att förstärka gamla sanningar så att vi verkligen tror att det är Sanningen & Svaret.
Det finns ett konsensus om att vetenskap är objektivt och kliniskt, det är alltid det forskningen eftersträvar. Men tittar vi bortom det så bygger vetenskap på det vi som samhälle kan förstå, ha språk för samt tror är viktigt att forska på.
Även vetenskapen har en fenomenologisk bas.
Det vi kan förstå kan vi forska om, men inte det vi inte kan förstå. Det vi har instrument för att mäta forskar vi på, men inte det vi inte vet hur vi ska mäta. Det vi kan sätta ord på och konceptualisera kan vi forska om, men inte det vi inte har språk för.
Det finns så mycket saker som vi inte forskar på samtidigt som man fortsätter att forska på saker som man vet någonting om. Jag säger inte att forskning är fel. Jag menar att vi måste vara medvetna om att det blir ett stort gap. För hur ska vi kunna forska på saker som vi inte vet någonting om?
Det finns också en fara i att tro att ju mer något replikeras, desto mer sant är det. Det är precis det AI gör. AI använder den kunskap som vi har och fortsätter att replikera den. Alltså fortsätter att upprepa det vi redan vet. Ju mer det replikeras, desto mer av en sanning blir det.
Det är därför platser som Oxford behövs.
Det är därför pionjärer som vågar dela sina perspektiv behövs.
Det behövs människor som tänker utanför boxen, som kan se mönster och system, som vågar tänka kritiskt och ifrågasätta och orkar stå kvar trots att det inte är konsensus. För det är det som krävs om man är pionjär.
Pionjär är att peka på någonting som ingen annan kan se och säga: "Men det kanske är på det här sättet. Kan vi prova såhär?".
De som gör det kommer till en början bli kritiserade och betraktade som galningar, det är just därför de är så viktiga. Speciellt om vi med hjälp av AI “redan vet allt”, men hela grejen är ju att vi faktiskt inte gör det .
