Manipulativ tystnadskultur
En av de mest söndrande tekniker i dysfunktionella system är tystnadskultur. Det är att använda tystnaden som ett vapen. Det är inte tystnad som “det var längesen vi hördes” utan snarare aktiva val att inte dela viktig information och inte kommunicera.
Istället för att ta upp problemet och lösa det så blir det tyst. Det gör tystnadskultur så obehagligt.
Du får inte veta att du har gjort fel. Du får inte chansen att förklara dig. Du får inte information du skulle behöva och eftersom du inte vet den så vet du inte vad du ska fråga.
Det är ingen som tar upp ett problem med dig, ibland vet man inte att det är ett problem förrän man långt efteråt får höra att man borde ha gjort på ett visst sätt eller att man borde ha förstått en viss sak. Men innan har allt har varit tyst om det.
Du får inte reda på att en familjemedlem har återfunnits, även fast du involverats i att den försvunnit, utan måste själv ringa upp och får då reda på att de kom i säkerhet dagen innan.
Tystnad i sig är neutralt. Det är en normal del av vardagen med tystnad. Ibland har vi bara inget speciellt att säga varandra. Men det är skillnad på tystnad och tystnadskultur. Det senare är att aktivt uteslutas från information som skulle kunna hjälpa dig.
När du har varit i ett system som använder tystnad som vapen lär du dig att tystnad kan innebära fara. Det skapar hypervigilans - en hjärna som alltid scannar efter hot. Du har lärt dig att tystnad innebär att du kan ha gjort någonting fel eller att du borde ha förstått någonting eller borde varit mer aktiv i att fråga. Det är en konstant stress, men det enda sättet du lärt dig navigera på i tystnadskultur. Garden uppe.
Tystnadskultur är manipulativt, eftersom det innebär att den som inte har information förväntas vara agent. Du ska läsa av tystnaden, tolka den “rätt” och sen agera utifrån din tolkning. Om du tolkar den fel är det ditt fel. Om du inte agerar är det ditt fel. Om du inte förstår är det lätt att bara fnysa åt dig, sen fortsätta vara tyst.
Det skapar en konstant lågintensiv stress. Du vet aldrig om det är lugnt och det sätter sig i kroppen som alltid är i stress. Men det värsta med tystnadskulturer är att det inte syns: felet är alltid ditt. Det går inte att värja sig, för hotet är osynligt.
Motgiftet är tydlighet och öppen kommunikation, men dysfunktionella system skulle implodera om de kommunicerade så. Det går inte att manipulera sig kring ärlighet, fakta och tydlighet.
Så det bästa du kan göra är att börja se och känna igen mönstret. Det är inte ditt ansvar att ta hänsyn till information du aldrig fått.
