Trygg anknytning & hur det skapas
Din anknytningsstil är, till skillnad från hur det ofta pratas om det, ingenting som bara etableras i barndomen. Eller kanske ännu viktigare uttryckt: anknytning är inte ett statiskt tillstånd.
Anknytningsstil är föränderligt
Det är i relationer som anknytning har skapats och det är i relationer det fortsätter skapas. Så i dagliga relationer kan vi hela tiden skapa nya erfarenheter som lär om anknytningen.
Tidiga erfarenheter kan ha satt sig “hårdare” och “djupare”, dels eftersom erfarenheter i barndomen innebär att hjärnan var under utveckling och då formas starkt av de erfarenheter den upplever. Erfarenheter i barndomen kan därför mer registreras som “sanningar”.
Det är också det som för oss till nästa anledning av att tidiga erfarenheter kan sitta hårdare, för när du lärt dig att livet och relationer och världen fungerar på ett visst sätt, så fortsätter du att upprepa samma script i livet. Det gör att “sanningen” etableras.
Men hjärnan är plastisk, vilket innebär att den kan lära nytt och lära om. Det innebär att även om du har en otrygg anknytningsstil kan du utveckla en trygg anknytning.
Vad är trygg anknytning?
En trygg anknytning innebär tyvärr inte att alltid vara lugn, reglerad och säker på sig själv. Människor med trygg anknytning blir också osäkra, de hamnar också i konflikter och de undrar också om de har gjort någonting fel.
Skillnaden mellan trygg och otrygg anknytning är att den med trygg anknytning inte direkt tillskriver problemet till sig själv. Deras första tanke är inte att tänka att "jag är fel", utan de kan skilja på det som händer och den de är.
De kan skilja på person och situation.
Trygghet byggs av reparation
En trygg anknytning kommer inte ifrån att det har varit "smooth ride" och aldrig några problem under uppväxten. Absolut, man har sett i forskning att barn som blir speglade och får sina behov mötta utvecklar en tryggare anknytning med sin primära vårdgivare.
Men trygga relationer byggs egentligen inte av att man direkt blir förstådd, alltid får sina behov mötta och att allt alltid är bra. Nej, själva tryggheten byggs när vi reparerar problem. När vi pratar klart om saker, löser konflikter, står kvar och försöker förstå. Det är det som skapar trygghet.
För människor sårar varandra hela tiden. Det blir missförstånd, övertramp och oliktänkande. Man sårar varandra, det är ofrånkomligt. Ingen är perfekt. Men det är när vi hittar tillbaka till varandra, det är då trygghet byggs.
Det är när jag kan lita på att du står kvar och vill mig väl, trots att jag har brister, som det går att känna trygghet.
Och har man en otrygg anknytning i botten, då blir det extra viktigt att vara med människor som har emotionell kompetens nog att kunna reparera.
Och ofta kan det här också ske i terapi.
Jag tänker att det är ungefär som den här japanska metoden Kintsugi, som innebär att när en porslinssak har gått sönder så lagar man det försiktigt med guld. Det är för att det gör porslinet starkare och vackrare än vad den var innan. Att reparera en relation ordentligt gör den starkare.
