Den utsatthet ingen pratar om
Det finns nackdelar med att sakna familjestöd som är uppenbara för alla: de människorna saknar emotionellt, praktiskt och ekonomiskt skyddsnät. Sen finns det nackdelar som inte är lika tydliga, nackdelar som många inte ens vill föreställa sig.
Jag pratar om riskerna för att bli utnyttjad av fel människor.
En dubbel utsatthet
De som saknar familjestöd är generellt med utsatta för risker eftersom de saknar kollektivet som stödjer när det behövs. Det är redan utsatt att inte ha någon du litar på att be om hjälp eller någon som har din rygg när det krisar.
Människor är som art i behov av gemenskap, det är så vi har överlevt - genom att hjälpa varandra. Leva utan familjestöd är både en utsatthet, men också en stor sorg. Många upplever det som en brist, ett hål eller kanske ännu mer som en hunger.
En hunger efter gemenskap och omsorg och bekräftelse och stöd som kan vara så stark att vi bortser från red flags. Det är det som är den andra utsattheten; när du försöker fylla behovet av stödjande relationer finns det människor som kan utnyttja att du saknar skydd.
Bristen av stöd märks
Även om det inte uttalas så brukar de flesta människor kunna förstå när någon saknar familjestöd. Vår empatiska kompass märker det i små små beteenden; vad du säger eller inte säger, hur du för dig och vad du gör.
De allra flesta människor möter den bristen med värme och inkludering, de kan visa extra omsorg när de märker att stödet omkring dig saknas.
Men sen finns det också människor som tar sin chans när de märker att någon är själv. De märker att du är hungrig efter bekräftelse och de märker att det inte kommer finnas någon annan som säger stopp. Och de utnyttjar det.
Hur minskar du risken?
Det är väldigt vanligt att hamna i dåliga situationer och dåliga relationer. Jag säger det för att normalisera. Det är inte så konstigt att vilja ha “någonting” om “ingenting” var alternativet. Det är inte så konstigt att missa varningssignaler om du var hungrig efter att bli inkluderad.
I de här fallen är det stressen - hungern - som är problemet. Känslan av att behöva ta den gemenskap du får gör att det går att nöja sig med lite vad som helst.
Så lösningen handlar om att utveckla din egen trygghet, trivas i ditt eget sällskap och bygga relationer långsamt. När du har en inre upplevelse av att vara älskad och värdefull så är inte behovet av bekräftelse från andra lika stort.
Det kan kännas kontraintuitivt att bygga relationer långsamt när du bär på en hunger, men relationer som byggs långsamt brukar sortera bort red flags naturligt. Låt människor förtjäna din tillit genom att visa att de är människor som går att lita på.
Slutsatsen är bygg relationer långsamt, vara selektiv och ha en hög standard för vilka som får vara i ditt liv - det är det som kommer att rädda dig. Bokstavligt talat.
