Så in i märgen trött

Det finns en sorts trötthet som inte bara är en fysisk, utan en själslig och emotionell urlakning. Den här sortens trötthet kommer inte bara kommer från stressande erfarenheter, den kommer från att aldrig någonsin bli förstådd och från att hjärnan fortsätter att loopa. Det gör dig trött så in i märgen.

Låt oss titta på vad det är som egentligen händer.

När det inte går att göra rätt

Människor har alltid haft ett behov av att vara en del i en grupp, utan den så är vi oskyddade och det är farligt. Vi har ett behov av att bli lyssnade på, att bli mötta med omsorg och av att få vara en del i gemenskap. I sunda familjer fungerar det att kommunicera när någonting inte fungerar, då möts det med utforskande och dialog för att hitta en lösning.

Men toxiska system fungerar utifrån helt andra regler. I de möts behov av omsorg med irritation, uttryck av problem med undvikande och det finns alltid ett svar som inte går ihop med det tidigare.

Om du säger “jag skulle verkligen behöva er just nu”, får du svaret “men du är vuxen”. Om du istället klarar dig utan dem kommer du få höra att du aldrig ber om hjälp. Om du ber om hjälp får du höra att du måste ta hänsyn till andra. Om du tar hänsyn till andra är det självklart. Om du ber andra ta hänsyn till dig får du höra att de inte kan anpassa sig till dig hela tiden.

Det går inte att planera, det går inte att vara spontan och om du påpekar det du sagt från första början “jag skulle verkligen behöva er just nu” får du höra att du tjatar.

Det är inte en dialog. Det är en katt- och råttalek.

I dysfunktionella system handlar samtal inte om förståelse, utan det handlar om att skydda sig. Allt som går emot den etablerade uppfattningen inom systemet uppfattas som ett hot, även fast det bara är en genuin önskan om omsorg.

Hjärnan loopar

Relationer går sönder i den här sortens loopande kommunikation som aldrig löser grundproblemet. Men jag som psykolog skulle säga att det som är ännu värre är hur hjärnan påverkas.

Även när du slutat prata kommer hjärnan att fortsätta loopa. Den kommer försöka förstå hur du kan vara tydligare, vad du gjort för fel och om du kunnat uttrycka dig bättre. Den kommer att spela upp samtal, gå igenom händelser och noggrannt utforska varje detalj.

Det tar så otroligt mycket energi. Så mycket livskraft som du egentligen vill använda till att ha ett göttigt liv.

En oerfaren terapeut skulle säga: "Du ältar, du måste sluta älta". Den sortens bemötande har jag fått höra talas om alldeles för många gånger.

En terapeut som är erfaren av toxiska system skulle förstå att hjärnan gör precis det den är skapt för att göra; den försöker se mönster, förstå logiska system, hitta lösningar & sätta in händelser i en begriplig kontext.

Den Kinesiska fingerfällan

Men i det här fallet finns inga lösningar. En diskussion i ett toxiskt system är en never ending loop av förklaringar som inte går ihop. Hjärnan kan inte förstå det logiska i systemet, och därför kommer den att fortsätta försöka hitta det.

Ju intelligentare du är, desto mer fastnar du, för du brukar kunna hitta lösningar men det här är ingenting som går att tänka sig ur.

Det loopar och loopar, du dräneras både emotionellt och relationellt. Det gör en så in i märgen trött. Men det jag är här för att berätta för dig är att det här är som en Kinesisk fingerfälla.

En Kinesisk fingerfälla fungerar så att ju mer du kämpar, ju mer du drar, desto mer fastnar du. Det gäller både i relationen; ju mer du argumenterar, förklarar dig och försvarar, desto mer fastnar du. Men det gäller även kognitivt; din uppmärksamhet och din livskraft går åt till att lösa det här olösliga problemet.