Det är någonting speciellt med sommaren. De långa soldränkta dagarna, stjärnklara nätter, känsla av möjligheter och tid för festligheter. Sommaren symboliserar liksom gemenskap, lek, familjeliv, glädje och sorglöshet. Allt kan hända på sommaren.
Mitt i det som utåt ser ut som idyll blir ensamhet en stark kontrast. Men tro mig, många lever med den. Ensamhet på sommaren, högtider eller semestertider kan kännas extra tungt eftersom förväntningarna på hur härlig den tiden ska vara är så stark.
Ensamhet är en komplex känsla och väldigt personlig. Den upplevs olika hos olika människor, syns inte alltid utåt och någonting det pratas mindre om. Känslan av att vara ensam är inte bara bristen av människor omkring dig, utan ensamhet kan snarare vara bristen på genuin och meningsfull samvaro, en känsla av att vara tillsammans med andra men ändå vara ensam.
Semestertider kan förstärka känslan av ensamhet mer, jag tänker på det som att det blir mer framträdande när det är kontraster. Det här är några faktorer som bidrar:
Det finns oändliga möjligheter att jämföra sig med andra, antingen ute eller via sociala medier. I de kanalerna samt eventen som observeras syns mest perfekta och härliga stunder, det är viktigt att komma ihåg att det inte är hela sanningen bakom en bild.
Sommaren innebär även att rutiner bryts, vilket kan minska ens sociala kontakter. Semestertid reser folk bort, man möts inte i kontoret eller på gymmet som man annars brukar. De naturliga ytorna för samvaro kan liksom minskas och då känns det extra sårbart.
Det finns även en kulturell aspekt där vårt samhälle liksom förstärker att sommaren är en tid för lycka. Kom ihåg att alla känslor får finnas året runt, och att ensamhet ofta inte syns utåt.
Comments