Ensamhetsskam

Det pratas alldeles för lite om den skam som många upplever vid ensamhet. Skamkänslor kring att känna sig dålig, oälskad och mindre värdefull - för att man är ensam.

Om det saknas familj eller om nätverk brister är det redan en otrolig sorg i sig, men jag ser alltid att det är skammen som gör det värre.

Det är hemskt att inte veta var man ska spendera högtider. Det är fruktansvärt att inte känna sig välkommen. Ingenting är värre än att ha en hel semester framför sig, men inte veta vad man ska göra av den.

Och ensamhetsskammen får en att låtsas som att det ska bli skönt att ta det lugnt & vara ifred. För det vore ännu värre att göra den verklig med att sätta ord på den, värre om någon får reda på hur tomt det är.

Problemet med ensamhet är att det är ensamt.

Det finns en sorg, men det finns ingen att dela sorgen med.

Det finns en desperation, men ingenstans att rikta den.

Det finns också stigman kring att inte ha någon: ingen +1, ingen ICE-kontakt, ingen som kommer på födelsedagar. Det handlar om att inte veta om man räknas. Om man skulle märkas om man försvann. Långt inne en tanke som få vågar säga högt: ifall jag dör nu, om jag försvinner, det kanske tar en vecka att bli hittad när det börjar lukta. Det är ensamhetsskam.

Det är den skammen gör att få vågar kliva fram och be om hjälp. Eller att säga jag skulle vilja vara med. Eller att söka sig till gemenskap. För ensamhets-skammen gör att man tror att det är någonting i grunden fel på mig.

Och vi måste börja där. Med skammen. 

Den kommer oftast från gamla grundantaganden, historier om oss själva som vi har gjort till sanningar, som kommit av att tidigt bli övergiven, tidigt lärt sig att man är välkommen under vissa villkor eller blivit utesluten. Det skapar djupa sår, som inte alltid syns, för vi utgår från att "jag är oälskad" är sanningen och gör allt för att dölja det.

Skammen gör att man senare i livet inte vågar vara sårbar. Inte vågar be om hjälp. Och då att den här loopen av ensamhet fortsätter.

Skammen betyder inte att det är fel på dig, skammen är resultatet av långvarig tystnad kring det som smärtar mest. Det är därför vi måste prata om den.

Trygghetsreparation