Psykiskt våld blev straffbart juli 2026 - läs varför det oroar mig

Den första juli 2026 blev det straffbart med psykiskt våld i Sverige. Jag har sett den här nya lagen komma med skräckblandad förtjusning, för det är jättebra att psykiskt våld synliggörs, men jag tror också att rättsprocesserna kring det kan ge minst lika djupa sår som våldet i sig.

Man har länge vetat att psykiskt våld är minst lika sårande som fysiskt våld, det ger djupa sår som, även om de inte syns på utsidan, sitter kvar länge. Fysiskt våld sker på utsidan medan psykiskt våld bryter ner en människa på insidan, tills den tror att det är en själv som är problemet.

Just för att det inte syns vill jag hävda att det kan vara farligare än fysiskt våld. Den negativa självbilden, svårigheter i relationer och upplevelsen av att vara mindre värd integreras in i människans självbild.

Psykiskt våld är aldrig en enskild händelse, det är återkommande beteenden som bryter ner en människas självkänsla, verklighetsuppfattning och handlingsfrihet, som exempelvis:

• gaslighting: du får höra att det du upplevde inte hände, att du minns fel eller att du överreagerar.

• förminskande: kommentarer och subtila gliringar om ditt utseende, dina känslor och dina beslut.

• exkludering & utfrysning: att medvetet uteslutas från sammanhang, information eller gemenskap.

• tvång: tvinga någon att göra något mot sin vilja.

• tystnadskultur: inte få lov att prata om det som händer, varken inom gruppen eller utanför.

• kontroll: begränsa någons relationer, rörelsefrihet, ekonomi eller undanhålla information.

• hot: direkta eller indirekta hot om konsekvenser.

• övervakning: kontroll av var någon befinner sig, vad de gör, vem de träffar.

Psykiskt våld kan vara både direkt eller indirekt, men det är när det är återkommande som gör det till våld. Kruxet med psykiskt våld är att det är så otydligt och osynligt, det är också det som gör det svårt i rätten. Bevis kommer alltid att behöva byggas på offrets uttalande och hur den har tolkat det. Det finns inga andra bevis.

Det kommer alltså att vara den utsatte som får bära bevisbördan.

Min oro är att rättsprocessen, precis som forskning visat i våldtäktsfall, blir ett tillfälle som ger ännu djupare sår och riskerar att återtraumatisera den som redan blivit utsatt. Bli ifrågasatt i sina intentioner, vilka saker du själv gjort eller inte gjort, bli ifrågasatt och granskad, är per se att bli utsatt för psykiskt våld igen. 

Det kräver att offret är väldigt trygg i sig själv, sina upplevelser och i sitt eget värde, men det är ju precis det som psykiskt våld bryter ner. Det är därför kunskap, förståelse för dynamiker och att ha sunda relationer omkring sig är så otroligt viktigt.

Trygghetsreparation bygger upp den trygghet som brutits ner.

Det farligaste att bli utsatt för är det som inte går att förklara och som inte går att bevisa.