Det finns inget värre än att hoppas

Det är ändå ofta jag tänker så: det finns inget värre än att hoppas.

Även fast det är så fint och så bra med hopp, så kan det i toxiska relationer vara något av det farligaste som finns. Jag är helt seriös, och jag ska förklara vad jag menar.

När du är hoppfull är du optimistisk och ser på framtiden med förväntan. Hopp kan få dig att se potential och möjligheter, även om du inte sett resultat ännu. Hopp är att vara positiv och drivas framåt av någonting som är större. Det har till och med sagts att hopp är någonting som håller oss vid liv.

Det är jätteskönt & jättebra att lita på en bättre morgondag.

Men, när vi befinner oss i någonting destruktivt så kan hoppet göra att vi blir förblindade. Vi ser potential istället för det som faktiskt händer. När hoppet är starkt kan vi missa varningssignaler; vad andra gör eller inte gör, för tilliten till att det kommer bli bra är så stark.

I det fallet så kan hopp få dig att stanna och försöka och TRO att det ska bli på ett annat sätt, trots att inga tecken visar på att det ska bli så. Hoppet får dig att fortsätta kämpa trots att det inte ger så mycket.

Det kan kännas som att du rör dig framåt, för du hoppas, egentligen så blir du bara fast i loopar; fast i samma mönster, fast i samma relationer, fast vid att försöka lösa något som inte förändras.

Då är hopp inte längre förväntan, utan bara "väntan".

Det låter alldeles för sorgligt att be dig ge upp hoppet, det är någonting av det finaste vi har. Men hoppet kan också bli en krok, som håller kvar dig i någonting destruktivt, och då är det inte bra. Agerar vi utifrån hoppet är risken stor att fastna.

Så vi behöver kunna KÄNSLAN hopp om förändring och att AGERA utifrån hopp. Det går att fortsätta känna hopp för någon eller något, men välja att agera utifrån verkligheten. Det går att önska och hoppas på en förändring, men fortfarande ta beslut utifrån det som faktiskt händer.

Det är inte hopplöshet, inte att vara cynisk - det är att vara klarsynt.

Hopp kan få oss att se potential istället för det som faktiskt händer