Varför känns ilska farligt & fel?

Ilska kan vara en av våra mest missförstådda känslor. Det är både att ilska förväxlas med aggressivitet (det är fel), men också att ilska är något många är rädda för att känna och uttrycka. 

Ilska är en stark kraft. Den är stark för att den signalerar att någonting är viktigt. När ilskan är sund fördjupar den relationer, eftersom det då är tydligt vad du och vad andra behöver. 

Men om du har levt med otrygghet har ilska inte alltid varit ett alternativ: 

• Om din ilska har blivit mött med förmaningar om att man inte får bli arg och att du borde kunna “ta det lugnt” - då har du lärt dig att dina känslor är fel.
  

• Om din ilska har fått negativa konsekvenser; du har blivit mött med tystnad eller hamnat i långdragna konflikter - då har du lärt dig att ilska är ett hot mot relationer och att ilskan gör saker och värre, inte bättre.
  

• Om din ilska har blivit förminskad eller du fått höra “det är ingenting att hetsa upp sig över” - då har du lärt dig att din ilska inte är så viktig.
  

• Om du uttryckt ilska men inte blivit lyssnad på och det inte lett fram till någon förändring - då har du lärt dig att det inte är någon idé att bli arg (inlärd hjälplöshet).

Det såklart att ilskan känns både farlig och fel! Det är enklare att trycka undan ilskan, skylla problemen på dig själv och din oförmåga. 

Det är många som inte har fått lära sig att hantera sin ilska, utan den blir någonting oönskat du inte har kontroll över. Men egentligen är ilska en kraft som finns för att skydda dig. 

Ilska är en skyddande kraft

Alla känslor har en viktig funktion, men ilskan är den känsla som älskar dig allra mest. Läs det igen.

Ilskans funktion är att stå upp för dig och dina värderingar. Den hjälper dig att hålla dina gränser, den berättar vad som är bra för dig och inte, samt signalerar det till omgivningen. 

När ilskan kommer är det en signal som säger: “hit men inte längre!”. Det är kärlek. Den står upp och krigar för dig. 

Det ilskan vill är att du ska bli sedd, hörd, tagen på allvar och respekterad. Ilskan signalerar att någonting är viktigt och just därför släpper den inte. 

Det är också en känsla som manar till handling, ilskan vill få dig att agera. Inte bara känna “här har gränsen gått” utan den vill att du ska ta den på allvar och agera.

Ilska är inte aggressivitet. Ilska är självkärlek för den står upp för din integritet. 

Ilska som inte fått uttryckas

Om du har lärt dig att ilska är fel, hopplöst, förstör relationer eller inte är så viktigt så har du säkert tryckt undan din ilska under en lång tid. 

Det är också en vanlig traumarespons när någonting blir för överväldigande: man stänger av sina känslor. Det är en överlevnadsstrategi när vi är i en situation vi inte upplever att vi har kontroll över. Som sagt: traumarespons.

Ilska som tryckts undan länge kan kännas alldeles för stor och ogripbar att ens ta i. Det är som pålagringar, något som växer och blir större för varje år. Det är då ilska blir farligt på riktigt. 

Ilska som tryckts undan länge kan antingen explodera eller bli bitterhet - båda är effekter av att ilska inte blivit uttryckt eller mött. Det är effekter av att år efter år få sina gränser passerade medan ilskan har försökt signalera att du inte kan fortsätta som du har gjort. Och bakom ilskan finns ofta sorg. 

Det som verkligen känns farligt: förändring

Det är inte ilskan som är farlig. Det är konsekvenserna. 

När ilska innebär förlust, separation, bli ogillad eller ensam - då är ilska någonting existentiellt.

Ilskan kan signalera att du behöver göra någonting som du egentligen inte vill se - säga upp dig från ditt jobb, lämna någon du älskar eller ge upp om den framtid du drömt om. Det är inte små saker. 

Om du tar din ilska på allvar blir det du inte vill se mer verkligt och sant. Det är läskigt för: once you see it, you can't unsee it.

När du tar dig själv på allvar är det svårt att gå tillbaka. Ilska innebär ansvar. När du har fått syn på din gräns måste du välja: stanna eller agera.

Det är inte ilskan som är farlig. Det är konsekvenserna.