This comeback is personal

Natten jag föddes, på Karolinska i Stockholm, var det så kallt som minus 40 grader i stan. Den kallaste natten, på den kallaste vintern du kan tänka dig. Min kompis & jag har skämtat om att det ändå var ganska symboliskt för hur mina förutsättningar var i livet sen - ganska kärva.

Mina reflektioner, åsikter & upplevelser berättar jag ofta om, men sällan tidiga erfarenheter. Det är både sund integritet men också att jag chockat andra ibland.

Auktoriteten man får som psykolog tänker jag inte heller kommer från att berätta om hinder jag överkommit. Vi har alla våra egna strider & erfarenheter. Bara för att vi varit med om någonting betyder inte att vi kan hjälpa andra igenom samma. Det viktigaste tycker jag är att jag har integrerat mina erfarenheter, läkt mina sår, gjort det till visdom & framför allt att jag lever som den jag vill vara.

Auktoriteten man får som psykolog tänker jag inte heller kommer från att berätta om hinder jag överkommit.

Jag använder mina psykologiska verktyg till det dagligen; för att komma tillbaka till mig själv, för att inte fastna i tankeloopar, för att sova lugnt, för att kunna prestera även om det är kaos. Det går att lära sig.

Om jag ändå skulle dela kort om mitt tidiga liv efter att jag föddes mitt i vargavintern, så skulle jag berätta; jag växte upp i förorten, vårt område var ett miljonprogram & i min familj hade vi psykisk ohälsa. Det var från en väldigt tidig ålder som jag klarade mig själv & sen när jag blev vuxen hade jag redan varit det länge. Jag reste själv i Indien som 19-åring, många månader hade mindre än hundra kronor på kontot, sen skaffade jag en sunkig hyreslägenhet i Rosengård för jag hade ingenstans att ta vägen.

Jag löste problemen! Tackar mig själv för den styrkan som tog mig framåt.

Det var bra gjort, men det var överlevnad. SÅ NU tar jag hand om mig själv & jobbar med mig själv som en Queen - för att jag förtjänar att leva tryggt, trots att förutsättningarna inte var det. This comeback is personal.

Min historia verkar inte heller gå ihop med det intryck jag ger - få ser mig som en förortstjej som levt på existensminimum. Det var kanske för att jag som ung maskerade med Louis Vuitton-väska, stort leende & Djurholms-dialekt - men nu är det för att jag ÄR någon annan, jag är inte min historia.

Låt inte dina förutsättningar stoppa dig.

Fastna inte i det som har varit.

Man tar sig vidare, man lär sig av sina misstag, man programmerar om hjärnan & man beter sig som den man vill vara - sakta men säkert så blir man den personen.

VI GÖR DET TILLSAMMANS