Varför hjärnan älskar att fira (och vad helgens fest lärde mig)
- josefinwall
- 29 okt.
- 2 min läsning
I helgen bjöd jag in på fest för att fira att Somapsykologen fyllde fem år! Okej, det var inte helt sant. Det som faktiskt hände för fem år sen var att jag sa upp mig. Nu valde jag att fira det som ett jubileum - för det är det! Det var också en neurovetenskaplig intervention.
Det var också roligt att bjuda in på en ordentlig ”jag-sa-upp-mig-från-Landstinget”-fest, blåsa upp ballonger, poppa prosecco och sätta på min bästa party-musik. Mina kompisar med blommor, bubbel & choklad och sa ”grattis?” - jätteroligt! 10 av 10, rekommenderar.
Jag firade att jag vågade, utan ekonomisk trygghet och utan en plan.
Jag firade också att Shift avslutats och att mina klienter har fått så otroligt fina resultat.
Jag firade att jag både sålt och köpt nytt hem - och allt det nya som väntar.
Och jag firade bara för firandets skull.
För det är något jag har behövt träna på: att inte bara klara mina framsteg, utan uppmärksamma dem.
Neurovetenskapligt är firande inte bara någonting roligt och härligt - det är hjärnträning.
När vi firar, uppmärksammar vi att något gick som vi ville. Det skickar en signal till hjärnan: “Det här var viktigt, och det fungerade = gör mer av det”.
De nervbanor i hjärnan som varit aktiva i det beteendet stärks, så nästa gång du står inför en liknande utmaning så kommer hjärnan att vilja upprepa framgångsreceptet. Hjärnan minns känslan av belöning mer än ansträngningen.
Det var ett jätteroligt firande i helgen, men det jag också gjorde var att träna mitt nervsystem och hjärna att känna trygghet i framgång. Istället för att ta mig vidare mot nästa mål låta kroppen få uppleva: det här gick ju bra.
Det slår mig ofta att när jag arbetar med mina klienter: vi är många som är vana vid att prestera, men ovana vid att fira. Vi är så tränade i att lösa problem, men inte på att ta emot att det går bra - när vi uppmärksammar det kan framgång börja kännas tryggt.
Kommentarer