Så förstår du tystnaden i toxiska familjer

Det finns en sak i toxiska familjer som är obehagligare än allt annat. Det är tystnaden.

Tystnad råder kring det som är jobbigt, det som är svårt eller det som är rent av sårande. Det innebär att problem kommer att sopas under mattan. Regler finns, men de är outtalade. Om någon gör misstag pratar man inte om det. Men det allra värsta; den som bryter tystnaden blir bemött med: TYSTNAD.

Alla ser vad som händer. Alla vet. Men ingen säger någonting. Det är bara tyst.

Varför är det så?

Det är inte en slump att det råder tystnad i toxiska familjer. Det är ett system. Tystnaden finns både för att kunna upprätthålla familjesystemet och den finns också för att skydda familjemedlemmar.

Om man är tyst kan allting bara fortsätta som vanligt och ingenting behöver förändras.

Tystnaden är viktig

Det är viktigt med tystnad i toxiska familjer, men det märks först när någon försöker bryta den. Tystnaden finns för att inte rock the boat.

• Om ingen ser vad som händer så behöver vi inte låtsas som att det finns där.

• Om ingen ifrågasätter då kan allting fortsätta som det brukar.

• Om man inte vet eller inte har förstått så behöver man inte ta ansvar.

  
  

På det sättet är det viktigt att vara tyst.

Om man är tyst kan allting bara fortsätta som vanligt och ingenting behöver förändras. Men framför allt - ingen behöver må dåligt.

Det är bekvämt att vara tyst, men i toxiska familjer är det även en nödvändighet. Där är tystnaden är ett skydd, det skyddar de familjemedlemmar högre upp i hierarkin och det skyddar systemet.

Tystnad är ett skydd

Tystnaden är ett skydd mot ansvar, det kan vara både medvetet och omedvetet. För om man inte vet om eller ser vad det är som händer, då behöver man inte heller ta ansvar för det. Man behöver inte skämmas för att man har tillåtit, blundat för eller deltagit i saker utan man kan säga "åh, jag hade ingen aning!".

Det lättaste sättet är att inte ens ta upp det, inte ens närma sig ämnet och bara inte fråga.

Om man är tyst kan man fortsätta känna att man är en bra människa.

När tystnaden bryts

När personen som bryter tystnaden försöker lyfta sitt perspektiv får den ofta höra att den missförstått, att vi inte pratar om det här eller att "vi tar det sen". Den personen blir mött med tystnad.

Det är faktiskt så att om saker ifrågasätts, tydliggörs eller dras ut i ljuset, då blir det väldigt obekvämt i toxiska familjer. Alla är lite rädda för det, så hela systemet bygger på att man inte ifrågasätter utan bara köper att "såhär är det".

Den som bryter tystnaden genom att peka ut problem eller ifrågasätta blir ofta ifrågasatt och utesluten ur famijesystemet. Det är ett sätt för familjesystemet att behålla tystnaden.

Personen kan blir utmålad som att den överdriver, är lite knäpp och ofta som "överkänslig". Det är allt sätt för att skifta problembilden bort från systemet och mot personen istället. Tystnaden intakt.

Istället för att det som händer är problemet så är det den som bryter tystnaden genom att peka ut problemet som blir problemet. Det är så Syndabocksfenomenet skapas: den som reagerar är ett större problem än det själva problemet.

Den som blir tystad

Vad händer med den som blir tystad i toxiska familjer? Den som får höra att den missförstått, är känslig och att den verklighet den upplevt aldrig har varit. Det är en grogrund för otrygghet.

Den som blir tystad börjar ifrågasätta sig själv, sina känslor och sina erfarenheter. Den lär sig att tvivla på sig själv och undra om det som hände verkligen hände. Den börjar övertänka för att försöka förstå det som händer, men får inget stöd i familjen, där är bara tystnad. Det är svårt att tro på sig själv när alla andra är tysta.

Men det är inte känslorna och övertänkandet som är problemet. Det här är klassisk gaslighting. Systematiserat.